tänker fortsätta!

Fortsätter att spinna vidare på hur musiken och naturen fick mig i sina klor. För det är ett gift! Musiken har alltid funnits med mig, "sjöng" i kör som liten, var alltid med på luciatåg och skolavslutningar, sjöng duett på konfirmationen, sjöng solo på julshowen i nian (alla skrattade)...

Men sen hände något.

Året var 2006 och jag lånade en gitarr och hade sedan Emil till att lära mig några ackord. Kunde för tillfället inte sjunga, inte bra iaf... Sen satt jag hemma på kammarn under hela tredje året i gymnasiet, Nästan varenda kväll och nötte tills fingrarna blödde.. Gjorde sommaren efter min första spelning, den blev inte godkänd.. (av mig) 

Fortsatte att nöta på, efter två år till så kom jag i kontakt med ett gäng gubbar som behövde en sångare till sitt band, tänkte vafaan ja åker dit å provar. Hipps vips så spelade jag i band å när jag behövde det som mest,( jobbade för tillfället som personlig assistent,  led av stress, sömnlöshet, ångest, festade mycket när jag var ledig, åt varannan dag å då blev det ofta skräpmat.) hade jag  helt plötsligt något att se fram emot 2 ggr i veckan. Något som gjorde mig glad och lugn!

Musiken fick mig in på en bättre bana. Jag slutade på mitt jobb,  började kännas mer stabil mentalt, det som bara skulle vara för skojs skull blev större och vi skulle börja vara ute och spela.

Det flöt på, jag utvecklades oerhört mycket, från att smyga fram låtar till att suga i å visa jävlar anamma i rösten tog några månader, tog på mig spelningar själv, med bandet, åkte å jammade med kompisar, det kändes bra! Sökte tillochmed sommarjobb med partybandet krutov, jag trodde på mig själv! 

Det var dock något som saknades i mitt liv ändå, jag var tung, 136 kg fördelat på 182 cm, jag har aldrig varit liten och nätt men då kändes det extra jävligt, trivdes inte i min kropp,  trivdes inte i mitt eget sällskap.. Tog tjuren vid hornen och la om kosten. Lchf och 5-9 pass i veckan utöver jobb och umgänge. Gick ner 20 kg på kort tid, fick ett nytt jobb som var fysiskt krävande,  träffade en tjej, skaffade hus, slutade med musiken, blev lämnad och poff så satt jag där igen.. Å mådde piss.... Trodde mig inte om något, jag kände mig sämst. När det vänder så går det fort, egentligen åt båda hållen men vägen tillbaks är längre än den ner. Så man ska se till att inte tappa sig själv

Denna gång så tog det 8 månader att bryta min onda cirkel, behövdes perspektiv, stöd från vänner, vänliga ord, HÅRDA ord och att nån faktiskt stod bakom det dom sa! 

Dagsformen är ok!  Jag väger 108 kg och har kvar en bit på mina kroppsliga mål, jag spelar och sjunger i princip varje dag, jag åker ut och fiskar, tar skogspromenader med hunden och jag har huvudet ovanför vattenytan

Jag är rak i rygg och ärlig, jag famlar inte i mörkret, fötterna på jorden igen och jag har ett mål.

Alla känslorna som väller fram i mig får jag ut genom musiken, lugnet hittar jag sedan i skogen. Det är en bra kombination.
 
Johnny 98 kg

 Johnny 136 kg.  Ser ni nån skillnad?

Och sista bilden för idag är Johnny 108 kg. 
En rätt så glad kille egentligen! 

Det viktigaste vi gör för att kunna dela livet med någon annan är att lära känna oss själva, jag känner mig själv nu! Och jag vet vad som krävs av mig för att fortsätta känna mig! Jag försöker tro på mig själv för det förtjänar jag!

Frid!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0