Så måste ja fundera varför ja gör som jag gör. Å ibland så funderar jag varför andra gör som dom gör.
Den som va lärd på allt skulle vara en lycklig människa. Han som förstod precis vad hans kvinna tänkte.
Han som kunde läsa av en människa på ett sådant vis att varje gång man träffade honom så blev allting bra.
Hon som fick mig att skratta gråta le?  En del av oss har tyvärr alltför svårt att se. Några av mina vänner kan höra på min röst att något är fel. Andra ser det i mina ögon. En liten grupp människor kan faktsikt se på mitt kroppsspråk när ja varit nere eller lessen.
de må vara så att ja är en speciell person å att jag inte är nån hårding . Ja ha aldrig funnit nöje i att dra runt på stan å slåss.
däremot så finner jag nöje i att gråta skratta å le med mina vänner. hjälpa när det känns svårt. Ja ni fattar va ja menar.
Så från mig till alla mina vänner : Ni vet vart ja finns slå en signal om det är något. :)